Alice Lund (1900-1992) var i sin samtid känd för sin goda smak och sin förmåga att skapa vackra miljöer med hjälp av textilier. Hennes sobra, naturliga stil kopplades ofta till samtidens funktionalistiska tankegångar. Det var nog en riktig koppling för Alice styrka var att utgå från både textiliernas och rummets egenskaper för att skapa en helhetsmiljö. I Alice formspråk användes ofta subtila, geometriska mönster av naturliga, jordnära material och färger. Viktigt var även vävteknikernas möjligheter och begränsningar.

Det har sagts att olikt sina kollegor hade Alice inte ett behov av att ”manifestera sig själv” genom textilierna. Det konstnärliga egot fick stå tillbaka för skapandet av en enhetlig inredning. Alice Lund samarbetade ofta med arkitekter som uppskattade hennes förmåga att skapa inredningsmiljöer i samverkan med arkitekturen. De skilda funktionerna av textilierna speglas i valet av material, teknik, färg samt placering. En gardin kunde vara skir och ljus för bra ljusgenomsläpplighet medan Alice själv uttryckt att ”en matta får inte vara för ljus och orolig, då flyger den upp mot taket och ger inte den tyngd och grund åt interiören som den bör.”

”Det hantverkliga, det materialkänsliga får inte trängas undan ur medvetandet.” Visdomsord från Alice själv om vad som är det essentiella i verksamheten; handens arbete och goda material.

Alice Lunds uttryckssätt hade sin utgångspunkt i de funktionalistiska tankegångarna, men hennes inspiration hämtades ofta från annat håll. En viktig inspirationskälla var naturen, ofta den närliggande miljön, som exempelvis utsikten från hennes ateljéfönster. Årstidernas växlande var en annan fascination. Ett tydligt exempel på det är hur hon inspirerats av björkarna utanför fönstret vid ateljén i Hytting som gett inspiration till ett draperi, kallat ”Björkstammar”.